När du lyssnar på en människa som pratar i ett rum så hör du rösten och rummets ljudreflexer. Att inte höra några reflexer är en konstig och ofta obehaglig upplevelse, många människor känner obehag i ekofria rum eftersom rummen helt saknar ljudreflexer.
Ljudreflexer är, och har under tiotusentals år, varit en naturlig del av vår hörupplevelse. I skogen finns det gott om reflexer.
Vissa aktiviteter kräver mer ljudreflexer än andra. Mycket ljudreflexer skapar en rumsklang som vi vill ha när vi lyssnar på sång och akustiska instrument.
Titta på filmen the Wikisinger (3 min) och lyssna på hur en sångare låter i olika rum. (Använd gärna hörlurar).
Rumsklangen gör sången”fyllig” och behaglig, men reflexerna påverkar också taluppfattbarheten. För mycket ljudreflexer, framförallt i de låga frekvenserna, gör att taluppfattbarheten försämras och det är svårt att uppfatta vad som sägs. I klangfulla rum låter sången bra, men det är ofta svårt att uppfatta vad texten handlar om.
Titta på filmen och försök förstå vad jag säger när jag pratar i ett efterklangsrum (15 sek).
I ett efterklangsrum är efterklangstiden lång.
Här kan du läsa om hur man skapar bra taluppfattbarhet.
Se filmen om skogens ljudreflexer med akustiker Lennart Nilsson (3 min).
Se hur de spelade in the Wikisinger – Wikisinger behind the scenes (5 min).