Ljudmiljön i skolan är inte alltid så bra. Problemet är höga ljudnivåer som gör det svårt för eleverna att höra vad som sägs och lärarna måste anstränga sina röster för att höras.
I förskolor är nivåerna ibland så höga att personalen behöver använda hörselskydd.
I grundskolan är nivåerna inte lika höga, men de är på tok för höga för bra inlärning.
Detta inlägg handlar om ljudmiljön i grundskolan.
Enligt Boverket får ljudnivån i ett klassrum från ventilationen och andra installationer inte överstiga 30 dBA. Med tysta, intresserade lyssnade elever i rummet blir ljudnivån ca 40 dBA. Är eleverna inte tysta och lyssnande är nivåerna betydligt högre och då är det svårt för eleverna att höra vad läraren säger.
I en inlärningssituation är det störande att få för många ljudintryck samtidigt, det blir jobbigt för hjärnan att filtrera ljuden, och de ljud som stör mest är röster.
Men varför är det så mycket ljud i klassrummen? Och vem bär ansvaret för de höga ljudnivåerna?
Här kommer min högst personliga reflektion:
I ett klassrum är det elevernas röster som skapar ljudnivån. Ansvariga för detta är:
ELEVEN – som inte fått lära sig hur man beter sig när man pratar i en grupp.
ELEVENS FÖRÄLDRAR – som ska uppfostra sitt barn att inte skrika rakt ut, med respekt för lärarna och klasskompisar.
LÄRAREN – som ska visa beslutsamhet och inte låta eleverna ta över i klassrummet. (Detta är inte lätt)
REKTORN – som ska ge lärarna resurser att kunna göra ett bra jobb i en bra arbetsmiljö.
FASTIGHETSÄGAREN – som ska bygga och äga en skola som underlättar inlärning.
ARKITEKTEN – som ska projektera ett klassrum så att eleverna inte höjer sina röster.
Vem som bär det största ansvaret kan variera, första tanken är givetvis läraren och rektorn. Men jag möter alltför ofta duktiga lärare som inte får en rimlig chans att undervisa eftersom rummets ljudmiljö gör att eleverna pratar för högt. Och här har arkitekten och fastighetsägaren ett ansvar.
Hur högt eleverna pratar påverkas av den allmänna ljudnivån i rummet, i ett rum med mycket ljud pratar de högre och i dämpade rum sänker de röstnivån. Detta kallas “Lombard-effekt“. Jag har mätt hur högt människor pratar i rum som är dämpade på olika sätt, och det visar sig att röstnivån kan skilja 8-10 dBA mellan olika rum (detta upplevs nästan som en halvering av ljudnivån). Liknande resultat har Gerhard Tiesler på Universitetet i Bremen och Lennart Nilsson på LN Akustik i Stockholm fått. Ett sätt att sänka ljudnivån i ett rum är att minimera ljudreflexerna från väggar och tak.
Andra onödiga ljudkällor är dataprojektorer och Smartboards. De är inte så tysta som de borde, och därför är det viktigt att den som köper in en projektor ställer krav på ljudeffektsnivån. Tyvärr är det ofta ett “ramavtal” som styr vilken projektor som ska köpas in. Och min erfarenhet är att de som förhandlat fram ramavtalet har varit mer intresserade av ett lågt pris än en låg ljudnivå.
Att lösa skolans ljudproblem är inte enkelt, men ska jag ge ett bra tips så hänvisar jag till skogen.
Åk ut och ställ dig i en skogsglänta, lyssna och se dig omkring.
Där finns lösningen för en bra ljudmiljö.
Läs mer om hur man sänker ljudnivån i ett rum.
– Hur man skapar bra taluppfattbarhet.
– Hur man skapar bra talarkomfort.
Och glöm inte att elever har olika behov av en bra ljudmiljö.
Se filmen om hur skolans ljudmiljö påverkar elever, lärare och rektorer.
